Det är varmt. Solen skiner. Varje dag. Det bara fortsätter. Och det är ljuvligt. Jag skiter fullständigt i vattenbrist och förstörda skördar. Korkat kanske. Men jag mår bra av det här. Livet är så enkelt. Och det händer roliga saker. Hela tiden.
I fredags satt jag och min kompis R på en filt i Slottsskogen efter jobbet. På vägen hem gick jag genom Plikta, lekplatsen som var nummer ett när jag var liten. Då fanns där världens längsta rutschkana. Det tog en evighet att gå upp för backen till den plats där den började. Men det var värt det. Idag är den av nån anledning inte alls lika lång. Har den krympt? Jag log åt alla kidsen när jag korsade lekplatsen. De hade så skoj. Och när de hojtade "Nu åker vi rutschelkana" blev jag alldeles varm. För precis så sa vi. För 25 år sen. Var ifrån kommer rutschelkana?
Imorgon tänker jag inte springa runt med nån töntig flagga. Jag ska åka till havet. Mycket bättre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
rutschelkana säger ungar för att dom inte kan snacka som folk. dom e helt enkelt lite mer dumma än oss andra. så..nu vet du det
Rutschelkana är ju ett så mycket bättre ord än det riktiga! Jag har ett svagt minne av att det även sas för över 50 år sedan.
Är inte detta ett fall för de som redigerar Svenska Akademins ordlista? Ska du eller jag ta upp det?
Med tanke på att guss (fast kanske ramlat ut igen för det kan ju bara vara Dogge som fortfarande använder ordet?) har kvalat in i SAOL så borde ju verkligen rutschelkana också hamna där.
Nu får du skriva mer snart!
/Sandra
Jag tror att ordet kommer sig av att det är svårare att uttala tre konsonantljud på rad och att man för att underlätta uttalet klämmer in ett e. Om hundra år säger nog alla rutschelkana enligt minsta motståndets lag.... /M
Skicka en kommentar