Det är varmt. Solen skiner. Varje dag. Det bara fortsätter. Och det är ljuvligt. Jag skiter fullständigt i vattenbrist och förstörda skördar. Korkat kanske. Men jag mår bra av det här. Livet är så enkelt. Och det händer roliga saker. Hela tiden.
I fredags satt jag och min kompis R på en filt i Slottsskogen efter jobbet. På vägen hem gick jag genom Plikta, lekplatsen som var nummer ett när jag var liten. Då fanns där världens längsta rutschkana. Det tog en evighet att gå upp för backen till den plats där den började. Men det var värt det. Idag är den av nån anledning inte alls lika lång. Har den krympt? Jag log åt alla kidsen när jag korsade lekplatsen. De hade så skoj. Och när de hojtade "Nu åker vi rutschelkana" blev jag alldeles varm. För precis så sa vi. För 25 år sen. Var ifrån kommer rutschelkana?
Imorgon tänker jag inte springa runt med nån töntig flagga. Jag ska åka till havet. Mycket bättre.
torsdag 5 juni 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)